Värsta två åren för vården
Värsta två åren för vården
Mycket har hänt under dessa två åren som vår värld har varit under en pandemi. Vi alla har blivit påverkade men de som har slitit mest är vårdpersonalen. Att varje dag åka in till sitt jobb för att rädda andras liv samtidigt som de riskerar sitt egna för andras skull.
Många har haft det jobbigt under Covid-19 pandemin men vårdpersonalen i fronten har behövt gå igenom fler tragiska händelser än vi andra. Det har lett till att många har behövt bekämpa allvarliga hälsoproblem. Redan innan pandemin var sjuksköterskor en yrkesgrupp i riskzon för stressrelaterade sjukdomar. Under pandemin har det visat sig att risken för symtom på PTSD har ökat, posttraumatisk stressyndrom. Sjukdomen kan uppstå hos någon när de har upplevt något traumatiskt, exempelvis svårt lidande och död. Många dog under första halvåret av 2020 vilket kan vara traumatiserande för de inom vården, att ständigt bli bemött av patienter som ligger livlösa.
Med risk för sin personliga säkerhet går dessa sjuksköterskor till jobbet varje dag för att hjälpa sina patienter att hantera symtom relaterade till covid-19, de som utförde sitt arbete under den tid covid först kom hade ett stort mod och villighet till att gå in i en miljö där de blir utsatta för viruset. Så klart har vårdpersonal blivit drabbade av viruset vilket har lett till ökning av smittade och färre personal inom vården. De äldre med större erfarenhet inom branschen hade det jobbigt men för de yngre som var nyutbildade har det varit traumatiserande.
Jag har intervjuat två personer som jobbar inom vården för att veta mer om hur det har varit för dem och hur man har hanterat pandemin inom respektive arbete. Frida Gil Nordensson är en elev på Solbergagymnasiet och arbetar inom hemtjänsten.
Vilka ändringar har ni behövt göra under pandemin?
- Under sommaren behövde vi bara ha handskar och mask men nu använder vi oss av extra tjocka munskydd och även visir ovanpå, ibland använder vi även oss av förkläde. Sedan har vi behövt sprita våra händer både före och efter vi har satt på handskar.
Hon berättar även om hur det är väldigt få med personal då många blir sjuka. Nu har restriktionerna släppt och man vet inte riktigt vad som gäller men innan var man tvungen att stanna hemma vid symtom vilket har drabbat de inom vården. Frida berättar även om hur många av personalen behöver jobba extra.
- Många har behövt jobba hundra timmar i veckan vilket är omänskligt att jobba så mycket. En kollega fick jobba flera dagar utan att få ledigt.
Hon själv jobbar 3-4 dagar i veckan och helgen. Detta sätter då stor press på personalen att jobba mer än nödvändigt, speciellt för de som fortfarande studerar. De som studerar och arbetar samtidigt får aldrig ledigt. När de kommer hem från skolan behöver de antingen arbeta eller studera vilket leder till att de inte får någon fritid.
Hur har det varit för dig att arbeta under pandemin?
- Det är jobbigt att jobba så mycket som jag gör nu, man blir helt utsliten av att jobba långa pass där man ibland inte får rast någon gång.
Jag har även intervjuat Fatime Maloku som är specialundersköterska inom vården. Hon jobbar på Vågen som är ett äldreboende i Arvika. Inom ålderdomshemmen så kan patienterna få besök av anhöriga men tyvärr har de inte kunnat besöka på grund av restriktionerna. Maloku berättade om hur de fick stoppa besöken i flera månader och att de istället fick prata via Facetime eller liknande. Under pandemin behövde personalen finnas där för patienterna mer än vanligt då de äldre ofta blev ledsna eller till och med deprimerade över att inte få träffa sina anhöriga. Idag har restriktionerna släppts men anhöriga behöver fortfarande använda sig av mask och endast vara två vid besök för att vara säkra.
Jag frågade Maloku om några ändringar har skett med deras rutiner?
- Innan kunde vi hjälpa de andra avdelningarna men det kunde vi inte göra under pandemin på grund av spridningsrisk. Många av personalen fick även avbryta sina sommarsemester för att gå in och jobba eftersom det fanns så få personal. Jag själv fick jobba åtta helger i sträck.
För många inom vården har det varit stressigt och majoriteten har blivit utbrända. Det är få som vet hur det har varit för vårdpersonalen därför ville jag fråga Maloku hur hon har upplevt pandemin som vårdpersonal.
- För oss som är ordinarie har det varit väldigt jobbigt att behöva jobba extra, vi ville inte ta in vikarie för vi ville inte riskera hälsan hos de äldre. Vi var tvungna att dedikera allt till jobbet vilket ledde till att många glömde sina privata liv. Det kändes väldigt ensamt och det har varit de värsta två åren för vården.
Det är även förståeligt att de känner frustration och irritation när befolkningen inte följer de riktlinjer vi har fått för att begränsa smittan. Allmänheten förväntar sig att vårdpersonalen ska riskera sina liv för att ta hand om dem men samtidigt kan dessa personer inte följa de enkla försiktighetsåtgärder som vi har för att skydda alla. vikariat inom äldreomsorgen.
Av: Viola Beka