Dammsugningen kan vänta till mellandagarna
Lukten av kanel och risgrynsgröt när jag vaknade på morgonen. Och kalendern med ledtrådar om vart morgonpaketet fanns. Det var det bästa jag visste med julen när jag var liten. Jag trodde, precis som alla andra barn, på tomten men trots det visste jag att det var mamma som alltid gömde de små klapparna varje natt. Men ändå fanns inget bättre och mysigare än att leta efter små julklappar varje decembermorgon.
När julaftonen sedan kom följde umgänge med släkten, Kalle Anka, julmiddag, julgodis och slutligen julklapparna. Likadant varje år. Men jag tyckte om det.
Min äldre bror kände alltid igen min morfars bror bakom masken när tomten kom på kvällen, och kunde inte låta bli att försöka få mig att se samma sak som honom. Men jag älskade julen ändå.
Även om jag som barn inte tänkte så mycket på gemenskap så älskade jag att släkten var samlad. Jag brukade alltid vara uppklädd och ibland tågade jag runt i huset i ett ensamt luciatåg och sjöng en massa julsånger för familjen. Men utöver gemenskapen med släkten älskade lilla jag att öppna julklappar. Medan resten av familjen öppnade sina julklappar långsamt och omsorgsfullt för att dra ut på spänningen så var jag den som slet upp mina paket för att snabbt ha något roligt att göra.
Jag minns en julaftonskväll från när jag var liten. Min bror hade fått lego och jag var inte särskilt gammal. Min mamma tänjde lite på reglerna och lät mig vara uppe längre än vanligt. Det var ju trots allt julafton. Jag var kvällsmänniska redan då och satte mig, tillsammans med min bror, och lekte med de nya julklapparna i ett varmt hus omgivet av kärlek. De flesta hade lagt sig och vi försökte allt vi kunde att inte väcka de som sov.
Nu, när åren har gått, är julen inte så enkel längre. Vi är inte barn längre. Vi har skola att sköta och jobb att ta ledigt från. Vi har kräsna önskemål på julbordet, önskar oss dyrare julklappar, vi har tröttat på Kalle Anka och drivs av press och stress för att hinna få klart allt i tid. Den perfekta julmaten, den perfekta julklappen.
Det närmar sig nu. Det är bara några veckor kvar tills vi griljerar vår skinka och säger att nu, nu börjar minsann dagarna bli längre och nätterna kortare. Öppnar klappar med krystade leenden.
Vill man undvika att stressa upp sig inför julen så kan man börja tänka på allt sådant som man faktiskt slipper göra så här års, som att putsa fönster till exempel. Det är ju ändå kolsvart ute och smuts som man inte ser kan man vänta till våren med att ta bort.
En annan sak som knappt syns i vintermörkret är dammet i hörnen. Dammsugningen kan vänta till mellandagarna.
Trädgården behöver ingen kärlek den heller. Några drag med snöskyffeln på uppfarten räcker.
Sedan kan man slå sig ned i favoritfåtöljen, glädja sig åt allt som är bra i livet, att det inte är ett världskrig där ute och att det går att köpa färdiglagad Janssons frestelse i mataffären om man skulle vilja det.
Då kanske det blir precis som förr och att den infinner sig till slut, den efterlängtade julefriden. Precis som när man var barn.
Emmy Öhlin