Världsmästaren Johan Kristoffersson hyllades i Arvika
Jonas Andersson, Pontus Tindemand och Johan Kristoffersson under firandet på torget i Arvika.
I september detta år tog han hem världsmästerskapet i rallycross. Nu berättar Arvikas egen världsmästare Johan Kristoffersson om hur det känns, om sitt liv och sina bästa tips.
– Jag brukar säga att det är 5% talang och 95% hårt arbete, säger han.
17 september 2017 drog han hem VM-guldet i rallycross i Kapstaden. Efter fem vinster i världsmästerskapet var guldet säkrat, men efter sin sjunde seger gick han upp på pallen. Johan Kristoffersson är nu Arvikas egen världsmästare.
Hur känns det att ha vunnit?
– Det är svårt att sätta ord på, men känslan är ju bra naturligtvis. Det tar ett tag innan det sjunker in, med tanke på att det var i september det blev klart men att säsongen har fortsatt fram till i söndags. Man är liksom i tävlingsmode och det har då varit mycket fokus på nästa tävling och att avsluta säsongen. Det är inte bara att lägga sig på rygg och slappna av för att jag har vunnit, men kort svar på frågan är att det känns bra.
Uppstod det några problem under tävlingarna?
– Problem har det ju inte varit, det har flutit på väldigt bra genom säsongen. Vi har inte haft några tekniska problem med bil och så, men det har varit hårt motstånd och mycket jobb för att få paketet så bra som möjligt. Annars har det varit en problemfri helg ända sedan första tävlingen.
Världsmästaren säger att det är i slutändan det spelar roll med hela paketet och att man är stark genom hela säsongen. Han menar att även om han vann sju tävlingar, så hade det inte räckt om det gick dåligt i de fem andra.
– Det är ju viktigt att man har så höga dåliga resultat som möjligt då, om man säger så.
Har du haft någon stor konkurrent?
– Ja det har varit flera. De som kom tvåa, trea och fyra i VM har ju tagit tre guld och det är jävligt hård konkurrens då de är väldigt duktiga, och jag fick ju ta mitt första VM-guld nu så det har varit tufft. Vi har även haft tuffa konkurrenter i Peugeot, Ford och Audi.
I FIA World Rallycross Championship 2017 körde Kristoffersson en Volkswagen Polo.
Att tävla så mycket kräver många resor. Hur känns det och har du tid över till annat?
– Man får försöka ta sig lite tid. Jag har Colin, min son som är två och ett halvt år, och det är ju roligt att vara hemma med honom så mycket som möjligt. Tidigare år har jag haft ungefär 240 resdagar och jag tror jag har mer i år, jag vill inte ens räkna hur mycket det är.
– Det blir mycket resande, men är man ett bra gäng så blir det inte så ansträngande att vara borta mycket. Sambon och sonen följer med på resorna ibland, men det beror lite på. Att åka till Kanada och Sydafrika blir väldigt långa resor när han är så liten.
Kristoffersson är nu 29 år, men när och hur började intresset?
– Det var första rallycrosstävlingen när jag var sex veckor då pappa körde i Frankrike, har han berättat för mig. Jag är liksom uppvuxen i en depå och jag har alltid varit intresserad av motorsport och allt som körs med bil.
Johan började med längdskidor och höll på med det tills han var 20 år, han gick på skidgymnasiet i Torsby. Han gjorde nu sin tionde säsong inom motorsport.
– Eftersom min pappa drev teamet så fanns det ingen plats för mig att testa själv förrän han slutade.
– Det finns många som är tio år yngre än mig som har mer erfarenheter än vad jag har. De har kört längre än vad har gjort, så jag började väldigt sent jämfört med många andra som jag tävlar mot.
Världsmästarna och fler framgångsrika sportsmän under firandet vid Arvikatorget.
Har du något tips till dem som vill komma långt inom sporten?
– Oavsett vad det är, om det är motorsport eller annat, så brukar jag säga att det är 5% talang och 95% hårt arbete och att ha passion och motivation som gäller. Det finns inget som kommer gratis. Man måste verkligen jobba stenhårt för det man drömmer om. Även om man inte är jätteduktig i början så betyder det inte att man inte kan bli bäst i världen. Det är verkligen 5% som gör att du blir bäst i slutändan.
– Det finns många som har det lite lätt för sig i början och som känner att man är bättre än alla andra. Då kan det bli att man inte jobbar lika hårt eftersom man redan är bättre än de andra, men i slutändan är det att man har talangen och att man jobbar stenhårt för att man ska kunna bli bäst. För till slut kommer man utanför värmen och utanför Sverige och där finns det tio stycken till som har lika mycket talang.