Fel låt vann
Popcornen var poppade, chipsen var lagda i en stor glasskål och läsken stod på rumsbordet. Nu var det äntligen dags för Eurovision Song Contest 2016, och som vinnare står den Ukrainska kvinnan Jamala med bidraget 1944.
Jag vill inte säga att jag satt i drygt fyra timmar framför tv:n och såg ut som en komplett idiot, men det gjorde jag. Jag kände mig till och med som en större idiot när programmet väl var slut. Fel låt vann. Min värld som jag väl känner den kunde lika gärna fallit samman och brunnit upp.
Det fanns fler saker som kunde ha brunnit upp, som till exempel hennes gräsliga klänning eller fågelboet på hennes huvud. Hennes sätt att röra sig på scen är som att se en full elefant på rullskridskor, vinglandes och skrikandes.
Det får mig att längta tillbaka till Ukrainas bidrag 2007, Verka Serduchka, min stjärna, kom tillbaka! Vi behöver dig!
Historien bakom denna låt är att den är ägnad till Jamalas gammelmormor, som tvingades fly Ukraina när Stalin ockuperade landet just 1944. I låten berättar hon hur hon tvingades att fly och hamnade upp i Asien.
Det är mäktigt att hon sjunger på sitt modersmål, men engelska lite då och då hade inte suttit fel, så att jag själv kunde förstå vad det är som hon egentligen sjunger, så att alla förstår vad det är som hon skriker ut i högtalarna.
När det är en så pass personlig synvinkel ifrån Jamalas sida så ser hon allmänt ledsen ut på scen, och jag kan inte ta henne på allvar. Hon måste ta och skärpa sig till nästa år, har du tagit dig till eurovision så förväntar jag mig att du ska vara professionell nog att kunna bita ihop på scen.
Men vem förtjänar den här vinsten egentligen? Vem ska ha denna ärorika vinst?
Italien hade en behaglig smörsång i år också, men den var annorlunda och stack ut bland de andra bidragen. Jovisst hon sjunger på italienska, och vem kan egentligen italienska? Men det som separerar Francesca Michielin från Jamala är att Francesca är behaglig att lyssna på, och ett plus i kanten att hon sjunger sista refrängen på engelska.
Ett annat bidrag som stack ut ifrån popmassan var Georgiens bidrag Midnight Gold, som var en härlig alternativ indie/pop låt som satte sig fast likt superlim inuti mitt kranium.
Men det bidraget som utklassar alla är vackra Dami Im som representerade Australien med låten ”Sound of silence”.
Det finns två skäl varför jag inte brukar säga att fel låt vann, det första är att rätt låt brukar vinna och det andra är att jag inte har varit med så pass länge för att säga något annat. Men nu, nu jävlar var det fel låt som vann.