En minnesvärd vecka
Torsdagen den 11 september kl. 14.30 var det vi svenskar som stod på skolgården förväntansfulla och exalterade inför återförenandet med våra kära tyskar ifrån Gelnhausen. När bussen väl svängde in på skolgården (30 minuter sena) stod vi inte längre så tysta utan hoppade upp och ner som duracell-kaniner.
Inför besöket hade vi inhandlat så kallad tysk-frukost d.v.s. mängder av nutella, jordnötssmör, vitt bröd, olika söta juicer o.s.v. Detta resulterade i att vi var höga på socker i stort sett hela veckan.
Under veckan har schemat varit fullspäckat med aktiviteter. Vi besökte bl.a. Volvo och fick visa våra tyskar vad vi i Arvika lever av. De fick ta del av några av Värmlands kända museum samt ett naturum. En dag åkte vi till Karlskoga där vi besökte Boda Borg, där kom våra barnsliga sidor fram (även hos lärarna som var med) HEHE! Något som var mycket uppskattat var paddlingsturen genom Glaskogen.
Under helgen och på kvällarna fick vi hitta på egna saker med dem. Vi tog med våra tyskar till storstaden (Charlottenberg). De kallades oss för bönder när de såg köpcentret mitt uti skogen. Men de var väldigt imponerade av alla våra sjukt stora godisaffärer. Vi har även varit på älgsafari, men det resulterade i ”rävsafari” istället. Vi tror oss även ha sett en järv, men det kan nog ha varit en stor katt också… Bakat kanelbullar, badat i sjön(ca 15 grader), snabbt därefter jacuzzi, ätit alldeles för mycket kakor, lyssnat på Eddie Meduza och visat dem vad ”raggare” är, besökt Storkasberget dag/och nattid, varit i Karlstad, Säffle och nästan dött i trafiken två gånger.
Det pratas ofta om att tyskar alltid är så punktliga. Detta, efter en vecka ihop med dem, kan vi konstatera att det inte stämmer. Var morgon fick vi köra i liiiite över tillåtna hastigheten för att hinna i tid till utflykter och skola. I slutet av veckan ställde vi alarmet på en timme tidigare för att hinna in på toaletten och göra sig i ordning.
Jag tror många av dem som var här blev chockade över hur mycket vi äter. De frågade oss hur alla svenska tjejer kunde vara så smala när vi äter hela tiden. Svaret på den frågan är en kombination av bra gener och det faktum att vi äter mycket, men mer mat och mindre sötsaker.
Resan har gjort att vi utvecklat våra engelskakunskaper. Efter bara några dagar med tyskarna kändes språket naturligt och man började dessutom tänka på engelska, och i slutet av veckan pratade vi till och med engelska med föräldrar, kassörskor, vänner och servitriser. Nu känns svenskan lite rasslig, we are bryting a little bit in svengelska aber es ist okay.
Sista kvällen hyrde vi Ritz för en avskedsfest för våra tyskar. Vi spelade tysk techno nästan hela kvällen. Något som överraskade oss var att tyskarna var hel vilda och dansade i flera timmar i sträck. Det var allt från bugg, folkdans, tryckare, till dansen som till slut fick namnet ”Jan Nicklas”. Efter en liten, liten explosion pajade mixerbordet och vi fick inkalla förstärkning, men strax efter vi utrett problemet var festen i full gång igen.
På fredag morgon stod vi där på skolgården igen med gråten i halsen, det var dags att säga hejdå, goodbye, Auf Wiedersehen till våra tyskar. Vi insåg där och då att vi aldrig skulle få träffa vissa av utbytesstudenterna igen. Det blev många tårar och kramar innan vi släppte taget om dem. När klockan var 9 rullade bussen iväg och där stod vi, ensamma och torkade våra tårar. Nu var det dags att gå tillbaka till verkligheten igen. Sorgligt, men sant.
Nu, en vecka senare och 20 kg fetare, fattigare, tröttare och mer stressade är vi nära ett nervöst sammanbrott men ändå väldigt nöjda och en erfarenhet rikare. Vi har fått chansen att träffa många nya människor, uppleva den tyska kulturen och även kommit närmre många utav de svenska eleverna som deltog i utbytet. Vi skulle rekommendera alla som får den här möjligheten till att ta den! Det var något utav det roligaste vi gjort!
Se fler bilder här