Den årliga klasskampen är en tävling där elever som går det tredje året ska få spendera sin sista tid på Solbergagymnasiet på det bästa tänkbara sättet. Genom att skämma ut sig och att försöka äta råa ingredienser såklart.

– Jävligt bra, svarar Alfred Torstensson från klass TE19A när han blev tillfrågad om hur det gick för just honom och hans klass i klasskampen.

– Vi har väldigt roligt när vi utför utmaningarna och större del av klassen hjälper till att samla poäng.

När de tävlande ska utföra en utmaning börjar de först med att välja en av utmaningarna som studentkommittén har lagt ut på Instagram. Sedan utför man utmaningen samtidigt som det filmas. Videon läggs sedan upp på klassens Instagram för att få bekräftelse av studentkommittén om utmaningen som har utförts har blivit godkänd eller inte.

– När vi väljer en utmaning så är vi väldigt spontana, säger Adam Kisterud, TE19A.

– Ibland planerar vi men det är oftast inte så mycket, tillägger Eddie Jonsson.

– Just nu ligger vi på tredje plats då corona gjorde så att vi inte kunde klara en utmaning där man skulle baka sin egna pizza inne på en pizzeria, säger Alfred Torstensson.

Corona var tyvärr en försvårande del i klasskampen för både studentkommitténs planering av utmaningar och studentfester men även för de tävlandes utföranden. Corona är däremot inte det enda som studentkommittén måste hålla sig till när det kommer till planering av utmaningarna. Studentkommittén har många möten med rektorn angående de regler de ska hålla sig till.

– Tyvärr fick inga utmaningar genomföras i matsalen, meddelar Sara Shaya från Studentkommittén.

Studentkommittén säger att de har fått en blandad reaktion från klasserna när det gäller årets utmaningar då det är svårt med alla anpassningar efter regler.

– Alla kan ju inte bli nöjda tyvärr, säger Denise Nord från studentkommittén.

Alfred Torstensson tyckte att årets utmaningar har varit lite till och från men att de har blivit bättre för varje månad som gått.Men nu över till folkets favoritutmaningar. Studentkommitténs favoritutmaning var när man ska göra en ansökan till Paradise Hotel. Killarna från TE19A sa att deras favoritutmaning var när man skulle gå in i en butik för och stöna högre och högre för varje föremål som skannades i kassan. En kväll som slutade med böter angående säkerhetsbälte i bilen påväg till och från butiken.

– Men det var värt det, tillägger Alfred Torstensson.

Killarna från TE19A blev frågade om deskulle vinna årets klasskamp på vilket de svarar i kör ”givetvis”.

Theo Magnusson

Haitham Salim, som driver The Oven, är lättad
över attt pandemin verkar gå mot sitt slut.

Vi har nu levt med det ständiga hotet från viruset i ungefär två år och att hålla avstånd och sprita händerna är nu något som görs per automatik. Många saker har fått ställas in och planer har krossats av restriktioner. En av de branscher som haft det allra jobbigast under den här perioden är restaurangbranschen som tagit mycket ekonomisk stryk. Allra värst har det varit för restauranger på flygplatser och nöjesplatser, men hela branschen har varit drabbad. Även restaurangerna i Arvika har upplevt två jobbiga år.

– Det har varit tufft, särskilt i början var det tufft, berättar Haitham Salim som driver The Oven.

Också Downstairs har fått jobba i uppförsbacke under den här perioden:

– I somras när det var fyra per bord och vi var tvungna att stänga baren vid halv tio var det tufft, säger Therese Wallberg.

Viruset har kommit och gått i vågor, liksom restriktionerna. Hopp har väckts för att sedan suddas ut vid nya bakslag och ändringar av regler kring avstånd, antal tillåtna i ett sällskap och gränsen till Norge.

– Vi kunde inte planera någonting. Allt som vi planerat fick vi ställa in, säger Haitham.

Att tyda restriktionerna har inte heller varit så enkelt alltid.

– Det har varit väldigt svårt att planera. Vi har fått ta det dag för dag. Det har inte alltid varit så klara och enkla regler, de har varit lite flummiga, förklarar Therese. 

Nedskärningar i personalstyrkan

Färre besökare på restaurangerna har lett till nedskärningar. Enligt siffror från SCB var det 13% färre löntagare inom hotell- och restaurangbranschen i november 2020 jämfört med samma månad 2019, vilket motsvarar ungefär 23 000 personer. Arbetsgivarorganisationen Visita menar att den siffran uppgår till så mycket som 52 000 personer om man ser till hela 2020. Det här är något våra lokala restauranger drabbats av också.

– Vi fick dra ner på personal. Vi behövde dem inte helt enkelt, berättar Therese som driver Downstairs tillsammans med Sayed Fahim Sahdat och sin dotter Josefine Karlsson.

The Oven har också haft det jobbigt med ekonomin, men valde en annan väg.

– Vi har inte gått ner i personal. Vi har jättebra personal som jag är stolt över så jag ville inte förlora dem. Jag har fått betala med eget kapital ur fickan. Men vi trodde inte att pandemin skulle dröja kvar så lång tid, säger Haitham.

Stödpaket har satts in för att stötta den haltande restaurangbranschen men många har drabbats hårt ändå. Jämfört med 2019 minskade de svenska restaurangernas totala försäljning med 20% 2020.

– 2020 gick det fort neråt. Det var nästan tomt i början. Men vi har kämpat på och kört catering. Det har varit ett bra alternativ. Vi tappade mycket bokningar under pandemin och många avbokade, berättar Haitham.

För Downstairs har hela situationen varit väldigt speciell då de startade upp precis innan pandemin.

– När vi kom igång stängde samhället ner så vi kan inte jämföra med nåt normalt år. Vi hade takeaway redan innan men vi har börjat med utkörning under pandemin. Vi har haft 95% takeaway. Men det har varit svårt med ekonomin. Vi fick byta en del leverantörer och ta bort luncherbjudande. Ifjol var det som tuffast, då gick vi minus tre månader på raken, säger Therese.

Therese Wallberg och Sayed Fahim Sahdat fick
starta verksamheten i uppförsbacke.

Några ljusare stunder

Vissa perioder de senaste åren har dock varit bättre än andra. Första kvartalet av 2021 fortsatte den totala försäljningen för Sveriges restauranger att minska, men under sommaren ökade den jämfört med 2020.

– Sommaren 2021 var det mer än vi tänkt oss. Det var mycket turister. På hösten gick det inte ner så mycket, menar Haitham.

Även Therese märkte skillnad.

– Det blev lättare när det blev åtta per bord för då började folk gå ut mer. De gånger norska gränsen öppnat har det kommit mycket norskar.

De olika typerna av restauranger har drabbats olika hårt. Nöjesrestauranger, som pubar och barer, är bland de hårdast drabbade.

– Minskad alkoholförsäljning har varit bland det värsta. Då märkte man hur mycket pengar det ligger i det. Det har inte varit kul att se när det inte varit några gäster i restaurangen, berättar Therese.

Bowlingen på Downstairs har också blivit drabbad av viruset.

– 2020 var det katastrof. Det var mycket inställt, berättar Sayed Fahim Sahdat.

Nu har restriktionerna slopats och branschen går förhoppningsvis mot bättre tider.

– Om det hade varit lika hårda restriktioner som 2020 länge hade vi inte klarat oss. Nu äntligen kan man andas ut. Jag ser ljuset och vi har planerat att investera en del, säger en glad Haitham.

På Downstairs ser de också fram emot att få driva verksamheten under mer normala förhållanden.

– Det känns jättebra. Nu ser man bara en ljus framtid, fast man har alltid i bakhuvudet att det kan stänga ner igen, säger Therese.

Minskning i försäljning för 2020 jämfört med 2019. Källa: SCB

Mycket har hänt under dessa två åren som vår värld har varit under en pandemi. Vi alla har blivit påverkade men de som har slitit mest är vårdpersonalen. Att varje dag åka in till sitt jobb för att rädda andras liv samtidigt som de riskerar sitt egna för andras skull. 

Många har haft det jobbigt under Covid-19 pandemin men vårdpersonalen i fronten har behövt gå igenom fler tragiska händelser än vi andra. Det har lett till att många har behövt bekämpa allvarliga hälsoproblem. Redan innan pandemin var sjuksköterskor en yrkesgrupp i riskzon för stressrelaterade sjukdomar. Under pandemin har det visat sig att risken för symtom på PTSD har ökat, posttraumatisk stressyndrom. Sjukdomen kan uppstå hos någon när de har upplevt något traumatiskt, exempelvis svårt lidande och död. Många dog under första halvåret av 2020 vilket kan vara traumatiserande för de inom vården, att ständigt bli bemött av patienter som ligger livlösa. 

Med risk för sin personliga säkerhet går dessa sjuksköterskor till jobbet varje dag för att hjälpa sina patienter att hantera symtom relaterade till covid-19, de som utförde sitt arbete under den tid covid först kom hade ett stort mod och villighet till att gå in i en miljö där de blir utsatta för viruset. Så klart har vårdpersonal blivit drabbade av viruset vilket har lett till ökning av smittade och färre personal inom vården. De äldre med större erfarenhet inom branschen hade det jobbigt men för de yngre som var nyutbildade har det varit traumatiserande. 

Jag har intervjuat två personer som jobbar inom vården för att veta mer om hur det har varit för dem och hur man har hanterat pandemin inom respektive arbete. Frida Gil Nordensson är en elev på Solbergagymnasiet och arbetar inom hemtjänsten.

Vilka ändringar har ni behövt göra under pandemin?

•  Under sommaren behövde vi bara ha handskar och mask men nu använder vi oss av extra tjocka munskydd och även visir ovanpå, ibland använder vi även oss av förkläde. Sedan har vi behövt sprita våra händer både före och efter vi har satt på handskar.

Hon berättar även om hur det är väldigt få med personal då många blir sjuka. Nu har restriktionerna släppt och man vet inte riktigt vad som gäller men innan var man tvungen att stanna hemma vid symtom vilket har drabbat de inom vården. Frida berättar även om hur många av personalen behöver jobba extra. 

• Många har behövt jobba hundra timmar i veckan vilket är omänskligt att jobba så mycket. En kollega fick jobba flera dagar utan att få ledigt. 

Hon själv jobbar 3-4 dagar i veckan och helgen. Detta sätter då stor press på personalen att jobba mer än nödvändigt, speciellt för de som fortfarande studerar. De som studerar och arbetar samtidigt får aldrig ledigt. När de kommer hem från skolan behöver de antingen arbeta eller studera vilket leder till att de inte får någon fritid.  

Hur har det varit för dig att arbeta under pandemin?

• Det är jobbigt att jobba så mycket som jag gör nu, man blir helt utsliten av att jobba långa pass där man ibland inte får rast någon gång. 

Jag har även intervjuat Fatime Maloku som är specialundersköterska inom vården. Hon jobbar på Vågen som är ett äldreboende i Arvika. Inom ålderdomshemmen så kan patienterna få besök av anhöriga men tyvärr har de inte kunnat besöka på grund av restriktionerna. Maloku berättade om hur de fick stoppa besöken i flera månader och att de istället fick prata via Facetime eller liknande. Under pandemin behövde personalen finnas där för patienterna mer än vanligt då de äldre ofta blev ledsna eller till och med deprimerade över att inte få träffa sina anhöriga. Idag har restriktionerna släppts men anhöriga behöver fortfarande använda sig av mask och endast vara två vid besök för att vara säkra. 

Jag frågade  Maloku om några ändringar har skett med deras rutiner?

• Innan kunde vi hjälpa de andra avdelningarna men det kunde vi inte göra under pandemin på grund av spridningsrisk. Många av personalen fick även avbryta sina sommarsemester för att gå in och jobba eftersom det fanns så få personal. Jag själv fick jobba åtta helger i sträck.

För många inom vården har det varit stressigt och majoriteten har blivit utbrända. Det är få som vet hur det har varit för vårdpersonalen därför ville jag fråga Maloku hur hon har upplevt pandemin som vårdpersonal.

• För oss som är ordinarie har det varit väldigt jobbigt att behöva jobba extra, vi ville inte ta in vikarie för vi ville inte riskera hälsan hos de äldre. Vi var tvungna att dedikera allt till jobbet vilket ledde till att många glömde sina privata liv. Det kändes väldigt ensamt och det har varit de värsta två åren för vården. 

Det är även förståeligt att de känner frustration och irritation när befolkningen inte följer de riktlinjer vi har fått för att begränsa smittan. Allmänheten förväntar sig att vårdpersonalen ska riskera sina liv för att ta hand om dem men samtidigt kan dessa personer inte följa de enkla försiktighetsåtgärder som vi har för att skydda alla. vikariat  inom äldreomsorgen.

Av: Viola Beka 

]]>