Mycket har hänt under dessa två åren som vår värld har varit under en pandemi. Vi alla har blivit påverkade men de som har slitit mest är vårdpersonalen. Att varje dag åka in till sitt jobb för att rädda andras liv samtidigt som de riskerar sitt egna för andras skull. 

Många har haft det jobbigt under Covid-19 pandemin men vårdpersonalen i fronten har behövt gå igenom fler tragiska händelser än vi andra. Det har lett till att många har behövt bekämpa allvarliga hälsoproblem. Redan innan pandemin var sjuksköterskor en yrkesgrupp i riskzon för stressrelaterade sjukdomar. Under pandemin har det visat sig att risken för symtom på PTSD har ökat, posttraumatisk stressyndrom. Sjukdomen kan uppstå hos någon när de har upplevt något traumatiskt, exempelvis svårt lidande och död. Många dog under första halvåret av 2020 vilket kan vara traumatiserande för de inom vården, att ständigt bli bemött av patienter som ligger livlösa. 

Med risk för sin personliga säkerhet går dessa sjuksköterskor till jobbet varje dag för att hjälpa sina patienter att hantera symtom relaterade till covid-19, de som utförde sitt arbete under den tid covid först kom hade ett stort mod och villighet till att gå in i en miljö där de blir utsatta för viruset. Så klart har vårdpersonal blivit drabbade av viruset vilket har lett till ökning av smittade och färre personal inom vården. De äldre med större erfarenhet inom branschen hade det jobbigt men för de yngre som var nyutbildade har det varit traumatiserande. 

Jag har intervjuat två personer som jobbar inom vården för att veta mer om hur det har varit för dem och hur man har hanterat pandemin inom respektive arbete. Frida Gil Nordensson är en elev på Solbergagymnasiet och arbetar inom hemtjänsten.

Vilka ändringar har ni behövt göra under pandemin?

•  Under sommaren behövde vi bara ha handskar och mask men nu använder vi oss av extra tjocka munskydd och även visir ovanpå, ibland använder vi även oss av förkläde. Sedan har vi behövt sprita våra händer både före och efter vi har satt på handskar.

Hon berättar även om hur det är väldigt få med personal då många blir sjuka. Nu har restriktionerna släppt och man vet inte riktigt vad som gäller men innan var man tvungen att stanna hemma vid symtom vilket har drabbat de inom vården. Frida berättar även om hur många av personalen behöver jobba extra. 

• Många har behövt jobba hundra timmar i veckan vilket är omänskligt att jobba så mycket. En kollega fick jobba flera dagar utan att få ledigt. 

Hon själv jobbar 3-4 dagar i veckan och helgen. Detta sätter då stor press på personalen att jobba mer än nödvändigt, speciellt för de som fortfarande studerar. De som studerar och arbetar samtidigt får aldrig ledigt. När de kommer hem från skolan behöver de antingen arbeta eller studera vilket leder till att de inte får någon fritid.  

Hur har det varit för dig att arbeta under pandemin?

• Det är jobbigt att jobba så mycket som jag gör nu, man blir helt utsliten av att jobba långa pass där man ibland inte får rast någon gång. 

Jag har även intervjuat Fatime Maloku som är specialundersköterska inom vården. Hon jobbar på Vågen som är ett äldreboende i Arvika. Inom ålderdomshemmen så kan patienterna få besök av anhöriga men tyvärr har de inte kunnat besöka på grund av restriktionerna. Maloku berättade om hur de fick stoppa besöken i flera månader och att de istället fick prata via Facetime eller liknande. Under pandemin behövde personalen finnas där för patienterna mer än vanligt då de äldre ofta blev ledsna eller till och med deprimerade över att inte få träffa sina anhöriga. Idag har restriktionerna släppts men anhöriga behöver fortfarande använda sig av mask och endast vara två vid besök för att vara säkra. 

Jag frågade  Maloku om några ändringar har skett med deras rutiner?

• Innan kunde vi hjälpa de andra avdelningarna men det kunde vi inte göra under pandemin på grund av spridningsrisk. Många av personalen fick även avbryta sina sommarsemester för att gå in och jobba eftersom det fanns så få personal. Jag själv fick jobba åtta helger i sträck.

För många inom vården har det varit stressigt och majoriteten har blivit utbrända. Det är få som vet hur det har varit för vårdpersonalen därför ville jag fråga Maloku hur hon har upplevt pandemin som vårdpersonal.

• För oss som är ordinarie har det varit väldigt jobbigt att behöva jobba extra, vi ville inte ta in vikarie för vi ville inte riskera hälsan hos de äldre. Vi var tvungna att dedikera allt till jobbet vilket ledde till att många glömde sina privata liv. Det kändes väldigt ensamt och det har varit de värsta två åren för vården. 

Det är även förståeligt att de känner frustration och irritation när befolkningen inte följer de riktlinjer vi har fått för att begränsa smittan. Allmänheten förväntar sig att vårdpersonalen ska riskera sina liv för att ta hand om dem men samtidigt kan dessa personer inte följa de enkla försiktighetsåtgärder som vi har för att skydda alla. vikariat  inom äldreomsorgen.

Av: Viola Beka 

]]> https://solbergasidan.se/det-var-battre-forr/ Sun, 18 Dec 2016 17:43:16 +0000 https://solbergasidan.se/?p=1316 Tänk dig själv att leva merparten av ditt liv i en och samma skola. Rolf Olsson är mannen som gjort det. Sommaren 2017 tar han sitt sista steg ut ur skolan och säger adjö. Då har han sammanlagt befunnit sig på skolan i hela 52 år.
-Det har varit en underbar skola! säger vaktmästare Olsson.

Vad är egentligen den största förändringen i Solberga förr jämfört med nu?
-Jag gick i sjunde,åttonde och nionde klass på Solberga, eftersom det var en grundskola förr. Jag var i den årskullen då vi hade lördagsläsning!

När Rolf senare blev vaktmästare berättar han att de varje dag fick spela in ett radioprogram i skolan, som skulle sändas ut till eleverna! De spelade först in det på en rullbandspelare, som senare med teknikens utveckling, började spelas in på en kassettbandspelare.

Men var det egentligen bättre förr jämfört med nu? Rolf säger att det var bättre förr, eftersom att han fick jobba mer utvändigt förr, och fick mer variation i jobbet.

Förr så skötte vaktmästare Olsson allt som behövde skötas om utomhus, så som buskar, gräs, allt som är utanför skolan.
Dock så får han även arbeta utomhus idag, men det var mycket mer förr och det är på grund av att Arvika Fastighets AB inte skötte utvändiga saker runt skolan på den tiden, nuförtiden sköter de nästan allt som finns ute på skolans mark.

Eftersom vaktmästare Olsson säger att personalen är trevliga, umgås han då med dem utanför skolan?
-Ja,det gör jag! En arbetskamrat som var här förut, som heter Inge, han och jag umgås! Vi pratar nästan varje dag i telefon, och så träffas vi ibland och äter. En institutions-tekniker som var på skolan tidigare har jag också bra kontakt med. Sen brukar vi ha ett gäng som samlas varje år och åker minibuss till Karlstad.

Det som få på skolan nog vet om är att Solbergas egna vaktmästare har varit en skådespelare! Och inte i vilken film som helst, utan i Jonas Gardells kritikerrosade tv-serie “Torka aldrig tårar utan handskar”.

-Det var en skådespelare som kom hit och sa att de inte hade någon stins! De var här utanför och pratade i telefon och skrek “kom hit”. Jag gick dit och de frågade: Skulle du kunna spela stinsen i Åmotfors om en timme?

“Behöver jag prata någonting?” frågade Rolf.

Svaret var nej och på så sätt blev vaktmästare Olsson en del av tv-produktionen.

-Jag bytte om och stod på perrongen och skulle stänga 4 dörrar. Folk gick in i tåget och så skulle jag smälla igen dörrarna. Vi tog om 5-6 gånger. Det var ett jäkla pådrag! säger Rolf.

Jonas Gardell, skaparen av serien.

Intervjun börjar gå mot sitt slut trots att vaktmästare Olsson har mer kvar att säga. Han har otroligt mycket positivt att säga om sitt jobb, och om skolan. Och det är klart, varför skulle han annars ha arbetat på Solberga så pass länge? Man ser att han brinner för sitt jobb, och kämpar för att elever ska få den hjälp de behöver.

Han bryr sig verkligen om eleverna och personalen, och det är något riktigt fint. Att han dagligen känner lust och glädje att gå till jobbet är något många inte kan säga, att ha den viljan och engagemanget för sitt jobb och känslan av att man hittat rätt, det är ovärderligt.

Vaktmästare Olsson kommer att få en ersättare så småningom, som kommer börja med att ta 50% av hans jobb.

Men en sak är säker, ingen kommer kunna ersätta Rolfs historia och kärlek till Solbergagymnasiet.

Skiftnycklar, som ibland används av vaktmästare.