Studenten, nu är det inte länge kvar!
Vi har tagit studenteeen!!!….(Snart) Nu är det inte länge kvar tills vi står där och blickar ut över skolgården med våra vita mössor och med framtiden i siktet. Först, en tillbakablick på de tre åren som gått.
Jag minns så väl första skoldagen på Solberga. Det blev inte många timmars sömn kvällen innan. Tankarna snurrade liksom jag snurrade runt i sängen i hopp om att få lite sömn. Då var det dags, med pirr i magen åkte jag till skolan. Jag kände mig liten och ynklig när jag stod på skolgården och letade efter mina vänner, för man ville ju inte se ensam ut första dagen. Inte andra heller förresten. Nog om det, månaderna gick och jag började sakta men säkert komma in i rutinerna. Nu var man rutinerad och fränast på skolan, trodde man iallafall…
Första året på Solberga skiljde sig ganska mycket från åren på högstadiet. Nu skulle man ta ansvar för allt man gjorde, vi fick nya lärare, nya lokaler och ett helt annat sätt att passa tider. Det var svårt att försöka hinna med allt som man tidigare hade gjort och man kände sig stressad och det var svårt att prestera så bra som man ville ibland.
Men mycket kul hade vi. I tvåan började det hända grejer. Nu var det dags att välja inriktning, vilket var lite svårt. Skulle man gå samma väg som alla andra eller göra det man själv tyckte var roligt? Media kändes genast intressant, men det var svårt att få ihop en klass då vi endast var fem stycken som var intresserade. Till slut blev det ändå en liten klass på åtta personer. Vi blev snabbt ett tajt gäng och fick namnet ”familjen” av vår mentor. "Babes" är ett annat flocknamn han har på oss.
Foto, filmning och journalistik passade mig perfekt! Nu hade jag valt något jag själv tyckte var intressant vilket gjorde skolan betydligt roligare. Man nästan längtade efter att få gå tillbaka till skolan efter helgen och redigera klart den där musikvideon man hade gjort ihop med sitt kompisgäng.
Men det har ju faktiskt inte bara varit plugg, utan vi har även fått chansen till att uppleva mycket skoj. I slutet av april förra året så åkte jag med till Gelnhausen i Tyskland för ett utbyte med tyska elever. Det är något av det roligaste jag gjort under mina år på Solberga. Vi bodde hos våra tyskar i drygt en vecka, och under de dagarna hann vi uppleva en hel del saker. Vi var bl.a. på en vingård, vi besökte olika städer, stora som små. Vi hade många mysiga grillkvällar och hemmakvällar där vi samlade ihop ett gäng svenskar och tyskar. En dag fick jag även vara med min värdpappa ute på en liten tur i hans finfina sportbil. Det gick snabbt, cirka 200km/h. Jag och min tyska kompis kom väldigt bra överens och hade väldigt mycket kul ihop. Det var ett tårfyllt adjö när det var dags för min tyska att bege sig hemåt. Några månader senare var det hon som skulle bo hos mig i en vecka. Resan var en riktig upplevelse och mycket lärorik, så jag uppmanar alla som har möjliget att åka med på ett sådant utbyte, att ta chansen!
Jag har kanske inte alltid varit så snäll och ordentlig som man kan tro. Första april är ju dagen man ska lura folk riktigt ordentligt. Och där missade jag givetvis inte chansen. Jag var ute och gick kvällen innan och bestämde mig för att skämta ”lite” med någon. Offret blev vår mentor Morgan. Jag bestämde mig för att min pappa genomgick en transformation och höll på att bli kvinna, så fick det bli. ”Skicka”. Jag vet inte vad som var värst, att jag som elev skickade det till min mentor eller att jag verkligen tog mig tid och la ner mig på ett sms om att min pappa, min pappa med Harley Davidsson och skägg, ville bli en kvinna. Dock visste ju förmodligen Morgan innan att jag inte hade alla hästar i hagen så han hade förståelse, men om jag lyckades lura honom? Det får vi nog aldrig veta…
Helt plötsligt går jag i trean och det är inte länge kvar tills det är dags att lämna gymnasieåren bakom sig. När jag började ettan på gymnasiet så tänkte jag mest på att få tiden att gå så snabbt fram som möjligt så jag blev klar med de här åren på Solberga. Nu har jag lite panik över att tiden går så snabbt. Det är inte allt för ovanligt att jag och mina kompisar sitter kvar efter skolan bara för att vi vill njuta så länge som möjligt av skoltiden. Dock blir det för det mesta bara att vi sitter och kollar på Ayia Napa-videor och pratar strunt. Det känns lite jobbigt att veta att vi snart ska skiljas åt och kliva ut i vuxenlivet på riktigt.
Det har varit svettigt, det har varit plugg, dag som natt. Många helger har gått åt eftersom vardagen inte alltid räckt till. Trots detta har det varit tre fantastiskt roliga och minnesvärda år. Man har fått vänner för livet och man har lärt känna de flesta lärare mycket väl. Det gör det hela lite vemodigt. Troligen står man där 11 juni med blanka ögon och mascaran rinnande. Så ett tips från coachen, ta vara på tiden som är, för den går snabbt.
Sjung om studentens lyckliga daaaaaar….!!!